Från Koh Lanta till Bangkok

Vi är nu i Bangkok och tillbringar de sista dygnen innan hemfärd till Svedala.
Även här är det varmt och skönt - ca 50 c, undra vad graderna ligger på hemma???

Avslutningsdagen

Igår fredag tackades Maja och Felix av, de fick applåder och en medalj där det stod: Felix/Maja (på thailändska), det här har du gjort jättebra. Tack för att du har kämpat på och för att du har varit en bra kompis. Vi kommer att sakna dig - hoppas vi ses igen!

Sista nationalsången

Felix säger hejdå och tackar Birgit

Maja tackar sin fröken Anne-lie

Fredagsmys

Fredagsmys

Huset

Här kommer lite bilder från vårt boende. Självklart så finns det inga bilder som kan återskapa atmosfären och lugnet här men det ger väl en, som sagt, bild av det hela.

Entré

Vardagsrum/kök/lounge

Kök med upphissbar 52 tums tv så klart!

Utgång till poolen

Självklart en egen biograf i huset!

Utsikt från sovrummet på ovanvåningen.

Cina sitter vid poolkanten och njuter solnedgången

Ännu en solnedgång, denna gång i ösregn!

Som sagt, sista veckan.

Nu går tiden fort och hela kroppen bär på blandade känslor.
I morgon är det sista skoldagen och jag tror inte det kommer falla några tårar alls...

Som sagt sista veckan går mot sitt slut och ni vet själva att man vill hinna med så mycket som möjligt in i det sista. Igår njöt vi av vår ljuvliga pool hela eftermiddagen samtidigt som vi pratade om våra upplevelser. Vilken fin tid vi har haft och de stunder som var mindre bra packar vi ner som erfarenheter.

Idag var vi förbi vår favoritkokerska May och frågade om vi fick titta på när hon lagade våra maträtter samtidigt som vi antecknade. Och som vanligt i Thailand så går allt och lösa, hon t o m  sa: kom tillbaka när ni hämtat barnen så åker jag och köper ingredienser som ni kan ta med hem till Sverige. Än en gång blir man tårögd.

Ljuva pool

May

Beef in oyster sauce

Sista veckan börjar nu

Sista måndagssamlingen

Kan det bli bättre?

Än att sitta och äta vaniljglass i poolen?

Dotter nöjd, Mamma nöjd

Songkran - det thailändska nyåret

I fredags hade barnen studiedag för att fira in det thailändska nyåret.

Detta innebär att från morgonstund till sen kväll så skulle det sprutas, hällas, skjutas vatten I MASSOR.
Den här upplevelsen kan man inte jämföra med någon annan, alla var med, ettåringen till 100-åringen.
Vi hade köpt vattenpistoler och skulle ta oss från där vi bor till skolan där alla elever med föräldrar skulle träffas. Vi var ju givetvis genomblöta redan när vi kom fram eftersom vuxna och barn stod längs hela vägen och "vattnade" ner oss när vi kom farandes i vår kära tuktuk.
När vi alla var samlade så var vi ca 60 personer som stod vid vägkanten och vattnade allt och alla som kom förbi. De som blev mest chockade var förmodligen de turister som nyss anlänt till Koh Lanta och förstod ingenting, det var ju självklart också roligast att skjuta på dem.
Sedan sprang även thailändarna runt för att välsigna alla vilket man inte fick säga nej till, då blev man klappad på kinden med babypuder, Johnsson and Johnsson gjorde en riktigt bra försäljning den dagen.

Laddade och klara

Lika roligt både för vuxna som barn

Babypuder

Tsunamivarning

Som sagt, resan är inte slut än, vad hade dessa fyra månader varit utan en tsunamivarning - den hade inte varit komplett. Om det är något mer som skulle kunna hända oss så kan det möjligtvis vara ett blixtnedslag, men det hoppas vi inte på.

Tsunamivarningen kom i onsdags, då vi skulle köra Maja och Felix till fotbollsträningen på Klong dao beach.
Vi skulle precis bege oss av men strax innan så jag hade hunnit stoppa i mig en liten pensionärskola som heter riesen - fantastiskt god men i kolan fastnade nästan hela min kindtand...
Eftersom man har haft en hel del tandproblem sedan tidigare så var det bara att rensa munnen, borsta tänderna och skölja fluor för att uppsöka tandläkare och då medans barnen tränade fotboll.
Vi skulle hoppa in i tuktuken och samtidigt kom Mattias hem, han som vi hyr huset av. Jag frågade om han hade något tips på bra tandläkare, han svarade ganska högt tillbaka TANDLÄKARE? Ja, svarade jag lite tyst, frågar du efter tandläkare, det är ju för helsicke tsunamivarning! Skojar du, svarade jag och Peter i kör. Felix och Maja trodde ju inte sina öron och framförallt Felix som såg en film när vi låg på sjukhuset om en våg som var 200 m hög och tog med sig hela New York, jesus kors.
Men snabbt fick vi fokusera om för att hämta pass och våra datorer som vi tyckte var viktigast.
Vi hoppade upp på Mattias flak och körde rakt upp mot bergen, det tog ca 7-8 min tills vi var 60 m över havet och i total säkerhet. Tyvärr hade en del drabbats av panik och bara sprang och vissa såg helt tagna ut, vilket man kan förstå då det inte var jättelänge sedan tsunimivågen drabbade stora delar av Thailand 2004.

Våra mobiltelefoner slogs helt ut, man kunde varken ringa ifrån dem eller till dem. Jag lånade Mattias telefon för att bara meddela Mor och Far att läget var under kontroll eftersom nyheten redan hade nått Sverige. Min kära Mor trodde nog inte sin öron när jag berättade om situationen, hon tyckte att vi hade varit med om tillräckligt många händelser under tiden vi varit här.
Vi och 100 andra svenskar samlades på höjden för att invänta mer information.
Det började regna så vi fick delade upp oss så gått som det gick i olika närliggande villor för att få lite tak över huvudet.

Första informationen som kom var att vågen precis hade lämnat Phuket och skulle slå in mot Koh Lanta 30 min senare, klockan var då 17.
Ingen våg kom men många tyckte absolut att de såg vågen ute i havet...
Info 2, havet i Phuket hade dragit ut 10 km men ändrades snart till 1 km, vilket i och för sig också är mycket.
Info 3, vågen skulle slå till (igen) 18.36, vi väntade men inget hände - denna information kom alltså från personer som ringde till de människor vi satt jämte.
Svenska radio och tv-kanaler hörde av sig för att höra om läget, men det fanns inte så mycket att berätta.
Helt otroligt så mycket information som flödade hela tiden och i stort sett var det inget som stämde.
Men vi hade tur som fick låna lite plats på en stor terass under tak då det regnade. Efter vi hade suttit 3 h tillsammans med 30 andra svenskar så var läget under kontroll och vi kunde ta oss ner till ett informationscenter. Det hade skett en jordskalv utanför Indonesien och allt skulle vara i sin ordning och vi kunde alla ta oss hemåt. Det kändes ju väldigt tryggt då vi bor 10 m från havet...
Men CNN bekräftade att läget var under kontroll.

Uppe på berget

Mattias i radiointervju på terassen där vi satt


Då checkar vi av även detta lilla äventyr, V.

Vår tupp är död.

På fredagarna så är det alltid samling för både föräldrar och barn kl 13.45 för bl a avtackning av barn som slutar samt att en klass har förberett något slags uppträdande som pågår i 15 min.

Före påsk så var det ca 40 elever som slutade. I Maja och Felix klass så är de 6 resp 8 elever kvar, man kan inte klaga på att läraren inte har tid, de har all tid i världen vilket såklart är helt fantastiskt.

Innan påsk så var det Felix klass tur att framföra något, de önskade alla en glad påsk på lite olika sätt:

Felix klass

Felix presenterar

De sjunger vår tupp är död i kano, imponerande.

Det var inte fullt på läktaren men det var fler än vi.

En glad påsk från oss

Påsken firas visserligen inte i Thailand men tillsammans med faster Åsa firade vi lite ändå, och tro det eller ej så kom även påskharen.

Vi önskar en riktigt go och glad påsk

Before dengue

Innan vi for till hospitalet så hade vi besök av syster Lin, Janne och Amanda, Emelie fick stanna hemma och jobba, vad är det man säger: man väljer själv ;-)
De stannade 1,5 vecka innan de for vidare till Ao Nang för att tillbringa de sista dagarna.
Här kommer några bilder från favoritstället Where Else - restaurangen dit vi tar ALLA som hälsar på.
En annan dag tog vi en dagstur då vi hälsade på aporna och kollade på monkeyshow, kollade utsikten från bl a view point, matade elefanter samt stannade till på en underbar strand, häng med:

Påväg

Vi köpte en jätteklase bananer för 50 baht, ca 12 kr, hur många bananer klara en elefant av att äta?

Mot nya mål

Blomsterpojken

Syster Lin

Amanda

Hunden på Where Else hade fått valpar

Hrmm, men lyckliga

Pose

Nu har vi ett bildbevis

Denguemygga med randig kropp

Såhär ser den den jäkeln ut...
Just denna har bitit Martin Engman, han åkte hem idag och hoppas verkligen inte att myggan var infekterad, vi önskar Martin lycka till!