Tsunamivarning

Som sagt, resan är inte slut än, vad hade dessa fyra månader varit utan en tsunamivarning - den hade inte varit komplett. Om det är något mer som skulle kunna hända oss så kan det möjligtvis vara ett blixtnedslag, men det hoppas vi inte på.

Tsunamivarningen kom i onsdags, då vi skulle köra Maja och Felix till fotbollsträningen på Klong dao beach.
Vi skulle precis bege oss av men strax innan så jag hade hunnit stoppa i mig en liten pensionärskola som heter riesen - fantastiskt god men i kolan fastnade nästan hela min kindtand...
Eftersom man har haft en hel del tandproblem sedan tidigare så var det bara att rensa munnen, borsta tänderna och skölja fluor för att uppsöka tandläkare och då medans barnen tränade fotboll.
Vi skulle hoppa in i tuktuken och samtidigt kom Mattias hem, han som vi hyr huset av. Jag frågade om han hade något tips på bra tandläkare, han svarade ganska högt tillbaka TANDLÄKARE? Ja, svarade jag lite tyst, frågar du efter tandläkare, det är ju för helsicke tsunamivarning! Skojar du, svarade jag och Peter i kör. Felix och Maja trodde ju inte sina öron och framförallt Felix som såg en film när vi låg på sjukhuset om en våg som var 200 m hög och tog med sig hela New York, jesus kors.
Men snabbt fick vi fokusera om för att hämta pass och våra datorer som vi tyckte var viktigast.
Vi hoppade upp på Mattias flak och körde rakt upp mot bergen, det tog ca 7-8 min tills vi var 60 m över havet och i total säkerhet. Tyvärr hade en del drabbats av panik och bara sprang och vissa såg helt tagna ut, vilket man kan förstå då det inte var jättelänge sedan tsunimivågen drabbade stora delar av Thailand 2004.

Våra mobiltelefoner slogs helt ut, man kunde varken ringa ifrån dem eller till dem. Jag lånade Mattias telefon för att bara meddela Mor och Far att läget var under kontroll eftersom nyheten redan hade nått Sverige. Min kära Mor trodde nog inte sin öron när jag berättade om situationen, hon tyckte att vi hade varit med om tillräckligt många händelser under tiden vi varit här.
Vi och 100 andra svenskar samlades på höjden för att invänta mer information.
Det började regna så vi fick delade upp oss så gått som det gick i olika närliggande villor för att få lite tak över huvudet.

Första informationen som kom var att vågen precis hade lämnat Phuket och skulle slå in mot Koh Lanta 30 min senare, klockan var då 17.
Ingen våg kom men många tyckte absolut att de såg vågen ute i havet...
Info 2, havet i Phuket hade dragit ut 10 km men ändrades snart till 1 km, vilket i och för sig också är mycket.
Info 3, vågen skulle slå till (igen) 18.36, vi väntade men inget hände - denna information kom alltså från personer som ringde till de människor vi satt jämte.
Svenska radio och tv-kanaler hörde av sig för att höra om läget, men det fanns inte så mycket att berätta.
Helt otroligt så mycket information som flödade hela tiden och i stort sett var det inget som stämde.
Men vi hade tur som fick låna lite plats på en stor terass under tak då det regnade. Efter vi hade suttit 3 h tillsammans med 30 andra svenskar så var läget under kontroll och vi kunde ta oss ner till ett informationscenter. Det hade skett en jordskalv utanför Indonesien och allt skulle vara i sin ordning och vi kunde alla ta oss hemåt. Det kändes ju väldigt tryggt då vi bor 10 m från havet...
Men CNN bekräftade att läget var under kontroll.

Uppe på berget

Mattias i radiointervju på terassen där vi satt


Då checkar vi av även detta lilla äventyr, V.